Jag drar luvan över huvudet,
sätter på högsta volym och
trycker i lurarna extra hårt.
Tittar åt andra hållet och hoppas
att du inte ser. Ångrar inget men
ändå känns allt fel. Det jag skrivit
här förstår nog ingen, för ingen vet.
Men många håller nog med om;
Ett sne steg och allt rasar

sant.